En nervös (liten) pojke är på väg till Skelefteå.

Nu är han på väg! Tillsammans med ett gäng busiga killar från Partille Pingisklubb. Och två ledare!

Kl 17.00 avgick nattåget mot Luleå som de åker med. De kommer kliva av i Bastuträsk vid 8-snåret i morgon bitti och fortsätta den sista biten med buss.

Undrar hur mycket de kommer sova inatt med fyra grabbar i varje kupé? Och på det lägger vi en intensiv tävlingshelg med boende på vandrarhem och en likadan färd hem… Nånting säger mig att herrn inte kommer orka med nån simträning på måndag kväll.

Jag ringde Ludvig vid 20.15 men han hade inte riktigt tid att prata med sin mamma då men han lovade att smsa godnatt sen. 😉

Jag har varit på första föräldramötet på Mammut i kväll. Ja, egentligen har jag varit på ganska många såna men inte för Molly och inte i dessa lokalerna. Känns riktigt kul att vara tillbaka igen. Vi började 1996 första gången, gjorde ett uppehåll från 2003 och nu är vi alltså tillbaka igen. Det är bara Theo som inte kommer ha gått på Mammut. När det var dags för honom att börja på förskola så bodde vi i Göteborg och de betalade inte för förskolor utanför kommungränsen. Det gör Härryda kommun! Men hade de inte gjort det så hade vi inte flyttat, vi tänker inte byta bort Casa för allt i världen!

Under tiden som jag lämnade Ludvig vid tåget och var på föräldramöte, hämtade Linnea Theo, åkte och fikade med honom och tog sedan med honom till dansen och hem igen och Lisa var Mollyvakt. (Fast Molly var med på stationen och vinkade av Ludvig först.) Såå skönt att ha stora barn!

Nu ska jag prova att störa Ludvig igen och sen är det dags för bingen!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Molly ska bli stor och stark!

Molly kan äta hon! Middagen bestod av en hel skiva grillad karré, 8-10 tjocka skivor råstekt potatis och en stor hög sallad gjord på gurka, melon, kronärtsskockshjärtan och isbergssallad med balsamicovinäger. Lite vindruvor till efterrätt gick också ned. Men sen orkade hon inte välling utan det blev “bara” amning vid nattningen.

Theo åt också som en häst idag och DET är ju anmärkningsvärt! Han har ju aldrig riktigt förstått vitsen med att äta, tar ju bara massa värdeful tid från andra, viktigare saker… Men nu det sista så är det nästan som hans smaklökar har vaknat, han äter upp sin mat utan trams och kan tom kommentera vad maten smakade!

Ludvig har sprungit omkring som en yr höna här i kväll och försökt packa inför Skelefteåresan i morgon. Han har blivg uttagen att få delta i en pingistävling där i helgen och åker imorgon eftermiddag och kommer hem på måndag vid lunch.Han ser verkligen fram mot detta, dels tävlingen men framförallt att få resa så långt norrut. Det är längre norrut än vad någon av oss har varit och han är väldigt stolt över detta. Sen är det nog lite extra pirrigt eftersom han åker själv, utan föräldrar…

Nu har Lisa precis kommit hem efter första dagen för terminen på mangakursen i Mölnlycke som hon håller. Hon får sålla friskt bland jobberbjudandena, hon hinner inte hålla alla kurser som de vill. Det ringer hela tiden folk från bibliotek och studiecirkelförbund runt om i Göteborgsområdet och undrar om hon kan hjälpa dem.

Nä, nu är det dags att lägga sig och läsa lite och hoppas att Labbe slipper vara ute och jobba hela natten.

Jomen, förresten! Theo är ok i nacken, bara lite öm men kan röra sig ordentligt och allt känns bra.

Och till sist håller vi tummarna för Ninna, Henrik och Frida! 😉

Published with Blogger-droid v1.6.0

Ytterligare en veckas ångest!

Bidde ingen tandläkare idag. Jag och Molly är på väg till Mammut och telefonen ringer, dolt samtal. Förr brukade jag alltid låta bli att svara på dolda samtal men nu innebär de oftast ett samtal från Linneas läkare tex, så nu svarar jag alltid. Det var från tandläkaren. De fick lämna återbud till min tid idag, tandläkaren var sjuk. Jag kunde få en ny tid om en månad! Ååh… Tjejen i telefonen hör nog både förtvivlan och panik i min röst för hon säger, “vi kan nog ordna en tid åt dig på tisdag den 5e oktober. Funkar det för dig?” Och det får det ju göra. Jag måste få det gjort. Men nu blir det en jobbig vecka till… Och Labbe som hade fixat så att han kunde följa med mig idag, bara hålla tummarna för att han kan på tisdag istället!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Tandläkarn…

Idag är det min “tur”. Att gå till tandläkaren, alltså. JAG VILL INTE!!

Men jag måste. Den 5e maj förra året, samma dag som Molly var beräknad till, sprack en gammal lagning i en tand och med det, hela tanden! Jag fick åka in till tandakuten och de fick pilla loss halva tanden o täcka den andra halvan provisoriskt. Tanken var att jag skulle fixa till detta så snart som möjligt. Men en vecka senare kom Molly, det blev sommar, vi köpte hus och flyttade mm, mm.

Så idag, 17 månader efteråt, är det dags.

Det är enklare att föda barn än att gå till tandläkaren!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Simmar-Theo!


Theo byter om till simskolan.

Theo älskar att bada och simma! Tisdagar är hans simskoledag! Idag var det pirathinderbana och Sissi var utklädd till pirat med svärd, bandana, ögonlapp, krok och allt. Så massvis kul, tyckte Theo och stannade på två lektioner 😉

De har lite bekymmer med honom – han simmar alldeles för bra med tanke på hans ålder. Ser man bara till ålder så är han en sköldpadda men ser man till simkunnighet så är han en fisk. Ytterligare ett problem är ju att han är så kort, ska han vara fisk så får han ju ha lektioner ute i stora basängen och där bottnar han ju inte. En 30-minuters lektion och trampa vatten hela tiden, det är det ju inte många 5-åringar som orkar.

Fast idag… Efter Theos simlektion brukar han alltid få åka röda vattenrutschkanan ett par gånger och sen dyka från pallen och simma hela 25-meters basängen. Och det fick han idag också. Och när han kom in till det grunda så fick han hoppa och leka där en stund medan jag gick in i badvaktshytten och pratade lite. Helt plötsligt ser vi bara ett stort leende a la katten i Alice i Underlandet. “Jag bottnar, jag bottnar”, vrålar Theo, stående på tåspetsarna med bara den leende munnen ovan vattenytan 😉

Efter denna fantastiska upplevelse, så var han så lycklig så han glömde helt bort att tramsa vare sig i duschen (tvättade tom håret två gånger av bara farten ;-)) eller vid påklädningen!

Molly var på Mammut för första gången på 1 1/2 vecka. Det gick över förväntan bra att lämna henne, hon protesterade visserligen högljutt men det gick över innan jag hade tagit på mig skorna! Min duktiga lillplutta! Sen när jag och Theo kom och hämtade henne så märkte hon inte ens att jag kom, hon såg bara Theo 😀

Theo sprang över till Isak när vi kom hem och när jag gick dit för att hämta honom så pratade jag en stund med Isaks mamma. Det är ju dags för skola till hösten för våra killar och tydligen finns det en bra och en “mindre bra” skola i Landvetter och nu är det mycket oro vart man hamnar och med vilka. Isak kommer tydligen inte få gå med sina dagiskompisar utan de delar strikt in efter var man bor, så alla Tahultsbarn hamnar i samma klass oavsett vilket dagis de har gått på.

Åh, vad skönt att våra barn går på världens bästa skola, där man går i samma grupp från första året på förskolan tills man har gått ur nian! Casa Montessoriskola i Göteborg är helt enkelt bäst!

Nu på kvällen var det Theos tur att ha otur. Han låg i soffan och kollade på Bollibompa och ställde sig på knä för att nå fjärrkontrollen och höja volymen. Då slinter han och far med världens fart ned i bordet och slår i sidan på halsen, hårt! Han gråter hjärtskärande och skrämmer slaget på Molly så hon börjar gråta hon med. Jag tröstar honom och han lugnar sig men han säger att det gör jätteont. Jag ringer 1177 för säkerhetsskull. Sköterskan jag pratade med tyckte vi skulle avvakta men skulle han få svårt att lyfta armen, inte kunna böja ned hakan mot bröstet eller något annat konstigt så skulle vi ringa igen.

En liten kul grej som hände när jag pratade med sköterskan. Hon ställde ju massa frågor som jag testade på Theo, bla gällde det synen. Kan du titta på mig när jag står här, ser något konstigt ut frågade jag. Jaa, du är suddig säger han då. Fast det var du i morse också…

Published with Blogger-droid v1.6.0

Mineraliseringsskador eller början till karies??

Theo var så jätteduktig hos tandläkaren! Superduktig! Han satt still i tandläkarstolen och gjorde precis som han blev tillsagd! Det absolut läskigaste med besöket var när de fällde stolen bakåt, det känndes som att han skulle ramla ned med huvudet före, tyckte han…
Tänderna såg jättefina ut med ett undantag. Han hade något på två framtänder men hon kunde inte riktigt säga om det var början till karies eller om det var såna mineraliseringsskador som Lisa och Linnea har. Åtestår att se sen när mjölktänderna ramlar ut och de permanenta kommer. Jag nästan hoppas på början till karies, mineraliseringsskador gör ju att de permanenta tänderna ser missfärgade och smutsiga ut och man behöver ofta genomgå flera tandblekningar och inplastningar av tuggytorna. Jobbiga behandlingar båda två, faktiskt enklare att bara borsta lite bättre.
Vi ska köpa såna där röda tuggtabletter som färgar rött där man inte har borstat ordentligt, så att vi verkligen ser om vi missar någonstans. Då får Theo Drakulatänder 😉
Efter tandläkaren var det dags för Mollys simskola. När vi hade parkerat, mötte vi Kerstin och Arvid. De sprang in i förväg, Kerstin behövde en korv och hon passade på att köpa en kaffe till mig. Vilken ängel!! 😀
Molly blev överlycklig när vi hoppade i vattnet, skvätte, plaskade och simmade runt. Men det goda humöret försvann så fort det var dags att jobba lite. Nu var det ju tom hinderbanevecka med massa roliga saker att göra men inget passade fröken. Hon gallskrek från början till slut… Men direkt efter “Liten båt” när hon visste att nu är lektionen slut, då vände det igen och hon var sitt vanliga strålande jag… Hmm, humör har hon fått en otroligt stor dos av… Hjälp mig för hennes tonår 😉
Men nu sussar hon sött i alla fall, Theo och Ludvig också. Lisa har precis kommit hem från skolan och Labbe fick jourjobb. Ja, just ja, Kerstin fick syn på honom idag när han var ute och jobbade på väg upp från Partille mot Bergsjön. Hon tyckte det var riktigt häftigt att se honom “in action”.
Jag sitter och slötittar lite på de här Hollywoodfruarna eller vad det heter, svenska tjejer som har gift sig rikt i USA. Och jag blir så glad över mitt liv! Usch och fy för att leva som de gör. Bara pengar och yta för hela slanten… Undrar om någon av dem egentligen är lycklig, innerst inne…