En pappa på simskolan

Jag mår ju inte helt ok, så Labbe fick följa med till simskolan med Molly i dag. Theo fick stanna hemma med Ludvig och Linnea, jag ville inte utmana ödet nu när han ska till skolan i morgon. Molly var så lycklig över att pappa skulle komma med, han har ju inte varit med henne och badat sedan, ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när han var med sist.

Jag följde ändå med i badet men tog det lugnt och fotade en del. Det är inte så att jag inte tror att Labbe fixar att ta sin dotter till simskolan men… Kan ju säga som så, att det tog honom 10 minuter att få på henne baddräkten, fel…

Fast det spelade inte Molly (eller mig heller, för den delen) någon som helst roll, det var bara så roligt att pappa var med!

Det blev en hel del bilder tagna men datorn ligger i väskan och jag orkar helt enkelt inte ta upp den nu. Men en bilduppdatering kommer, det lovar jag!

Nu är tre troll i säng, det fjärde sitter på bussen på väg in till jobb i Göteborgs krogliv. Jag tror minsann att trollpappa och trollmamma bör göra detsamma! Nej, inte vimla ut i kroglivet (det har vi redan gjort så det räcker och blir över förr om åren) men väl krypa i säng! Det känns som om det behövs mycket sömn om man någonsin ska bli frisk igen!

Advertisements

Så var det visst dags för mig också.

Nu när Theo börjar kvickna till, faller resten av familjen, en efter en. Ludvig ringde i går och sa att han mådde skräp, så han hoppade över pingisträningen och åkte direkt hem efter skolan istället. Och den pojken var inte direkt sval när han kom hem, het som en kamin, ligger väl närmare sanningen.

Jag hoppades, in i det längsta, att jag skulle klara mig men det sprack i går eftermiddag, när hela kroppen började värka på mig och febern slog till. Så läget i dag är en pigg liten kille, som är hemma den, för oss, obligatoriska feberfria dagen, en däckad stor kille och en nästan lika däckad mamma. Pappan började känna av lite också, så han skyndade sig till jobbet, för att jobba järnet…

Det är bara Molly som är helt frisk! Och hon väntar sig att det ska bli simskola i dag, hur vi nu ska lösa det? Någon måste ju vara med henne i vattnet…

Nu tävlar jag igen.

Den här gången är det Susanne P, som firar 40 000 besökare på hennes fina blogg,Susanne P med att lotta ut en ljudbok. Och ljudböcker är ju världens bästa bokformat för en som mig, som nästan aldrig hinner sätta sig ned och läsa men väl lyssna medan jag fixar allt som hör livet till. Det går t om att lyssna medan man jobbar. Helt klart ett toppensätt att förena nytta med nöje!

Så snabbt livet kan förändras.

Jag hade egentligen tänkt skriva någonting helt annat här men så kikade jag in hos fina Joanna, Joannas universum och läser där om hennes enorma sorg. Hennes storebror omkom i en trafikolycka i Thailand, natten innan han skulle åka hem.

Tänk så snabbt det kan växla från lycka och glädje, till den djupaste sorg och förtvivlan. Ena stunden är allt som vanligt och i nästa är livet förändrat för alltid och man kan inte göra något för att rätta till det igen. Ett enda, litet misstag är det enda som behövs. Jag tänker på det känslokaos som Joanna och hennes familj måste befinna sig i just nu.

Min positiva inställning till trots, så tänker jag alltid, tvärtemot de flesta, att “det mycket väl kan hända mig”. Saker händer och man kan inte alltid skydda sig. Samtidigt är det nog just därför som jag har den positiva livssynen, olyckor kan drabba oss när som helst, därför är det oerhört viktigt att vi tar hand om det liv vi har och våra nära och kära och lever här och nu, istället för att bara sukta efter mer och längta frammåt!

Min farfar sa till mig, när han var 87 år gammal, att han var så nöjd med hur han hade levt sitt liv, att han hade gjort allt det som var viktigt för honom. Han var tillfreds med livet!